Sitter å analyserer boktrendene i Norden & kom over følgende art «Ventil för vuxnas vanmakt» i Dn.se : –

«I en tid där varken kungahuset eller kyrkan längre är heliga, är barnet och barndomen det enda vi fortfarande tassar på tå kring. Att på något sätt vara oförskämd mot ett barn anses vara höjden av uselhet. Den som visar ilska mot ett barn på offentlig plats får räkna med att bli tillrättavisad  Boken ”Go the fuck to sleep” är naturligtvis inte avsedd för barn utan som en prydnad på soffbordet hemma hos postmoderna hipsterföräldrar, generationen som blev vuxen till pastischerna i ”Pulp fiction” – ljudboken, med Samuel L Jackson som uppläsare, har för övrigt redan gjort succé. Ändå undrar jag: vad skulle hända om jag läste boken högt för min dotter? ”Älskling, här är en godnattsaga som heter ’Somna för fan’, vill du höra den?” »

Har vel skrevet noe i den gaten selv … «Barnelitteraturen slites mellom det ene ytterpunktet hvor åndseliten har fremprovosert et barnebokfelt hvor hovedfokus er å tilfredsstille de elitistiske kravene fra ”kunstnerne”. Et felt hvor midlet er helligere enn målet og hvor målgruppen, nemlig ”barnet”, er blitt glemt. Det er ikke lenger legitimt å kalle de bøkene som produseres innenfor denne kategorien for barnelitteratur, men kanskje ”performance” litteratur er en mer riktig betegnelse?»