Fra SvD

John F Kennedy gjorde det, Jimmy Carter också. Genom ”snabbläsning” påstås vem som helst kunna mångdubbla sin läshastighet. När SvD:s Adam Svanell försöker lära sig teknikerna slutar det med att han ifrågasätter hela sitt sätt att läsa.

Efter dina studier kommer du att kunna läsa Da Vinci koden på två och en halv timme, läser jag på en sajt om snabbläsning.

Det låter för bra för att vara sant. En läsexpert som särskriver Da Vinci-koden känns inte heller så förtroendeingivande. Ändå är det något som lockar mig. Tanken på en genväg – ett sätt att hinna läsa allt jag skulle vilja – får mig att klicka vidar.

I en annan av webbläsarens flikar väntar mitt dåliga samvete, rss-läsaren, full av blogginlägg som jag inte hunnit gå igenom. På Twitter bredvid postar vänner länkar med utrop som ”dagens måste-läsning” och ”viktigt om Iran”. I bokmärkesraden ovanför väntar fler texter som jag har skjutit upp läsningen av: ”Läs!” ”Kolla in!” ”Intressant om funkis!”

Mitt nattduksbord ser ut som ett antikvariat. Travar av halvlästa tidskrifter, böcker på hög. Klas Östergrens Gentlemen som jag tänkte unna mig att läsa om, Studs Terkel-samlingen som jag fick och planerade att kasta mig över, en serieroman av Alison Bechdel och längst ner i högen en antologi där jag har skrivit ett av kapitlen. Inte ens en bok där jag själv är medförfattare har jag hunnit läsa klart.